Metaljeny

Lätt att fastna i underbara dagdrömmar när man sitter och kikar på hästannonser, vill verkligen köpa häst typ NUUU!! Har läst en massa artiklar om häst köp och kalkyler på kostnader osv.. och även gjort en plan på hur mkt jag måste spara varje månad för att ha råd med en häst om ca ett år :) Så allt beror på vad jag får för jobb i norge och vad jag hittar för boende.. hittar jag ett billigt boende kan jag ju spara lite mer varje månad :)

Men hittade en ganska rolig text som ajg tänkte ni kunde få se..stämmer så väl in! Även fast jag itne ägt en egen häst så har jag ju alltid haft privat hästar att ta hand om så jag känner ju igen mig mkt i de hela.. :P

En tanke som ofta slår mig, gärna hårt så jag blir medvetslös, är hur sanslöst mycket pengar man lägger på sina hästar.
Det är verkligen ingen ny fundering, den har vart på tapeten många gånger förr.
Vilket är fullt förståeligt, till och med jag själv som hästägare har väldigt svårt att begripa vart alla pengar tar vägen.
Men alltid, i mitten av månaden sitter man med enbart pasta och havregryn i skafferiet, inget nytt till sig själv eller lägenheten.
Inga nya skor, ingen ny matta, vinterjackan som borde bytts ut för 4 år sen hänger fortfarande troget i hallen.
Men, på något mysiskt sätt hänger det 3 nya träns och ett tävlingstäcke i sadelkammaren.
Tre av de där tränsen kommer aldrig att användas och tävlingstäcket slängs i högen precis som alla andra.
Känns det igen?
Ja, då är du förmodligen hästägare.

Att kliva in i en hästägares hem är som att kliva in i en helt ny värld.
På hyllorna i kylskåpet lyser näringsrik föda med sin frånvaro.
Gardinerna har säkert hängt där sedan man flyttade in, om inte snälla mamma vart där och bytt när julgardinerna började bli inaktuella i mitten av Juli.
Någonstanns ligger en katt och kurrar, eller en hund. I bästa fallet både och.
Dammet ligger vitt och fridfullt som nysnö på en åker längst hyllor och bänkar.
På spisen står en kastrull med rester sedan 2 veckor tillbaka, och inte en själ vågar lyfta på locket.
Inte en människa syns till, iallafall inte efter klockan 7 på morgonen och före klockan 22 på kvällen.
Det enda tecknet på egenteligt liv är just husdjuren, tjocka och välnärda, om hösten och våren hänger även ett par stinkande blöta strumpor på elementet.
Alla hästägare vet ju hur härligt det är att hämnta sin älskade häst en sen oktoberkväll när det regnat i 2 veckor och pållan inte alls är sugen på att komma in.

Det är ju egentligen sinnestsjukt att skaffa häst. Man är aldrig hemma, man har aldrig pengar och ofta är man blöt, kall och grinig när man kommer från stallet.
Man hittar absolut ingenting i sadelkammaren på grund av att man överfyllt det med saker man faktiskt inte behöver.
Man drivs till vansinne av veterinärbesök, vaccineringar, hovslagare och foderanalyser. Gärna har alla utgifter en förmåga att klumpa sig och komma på en gång.
Så man sliter sitt hår för att betala alla räkningar, man biter på naglarna för att magen kurrar och man inte vill se havregrynsgröt igen, någonsin!
Medans hästen står i sin svindyra box och äter det svindyra fodret, och mumsar förnöjt på hö“t som man letat med ljus och lykta efter att hitta.
Man skulle kunna påstå att hästar är djävulens redskap. De får oss att spendera kopiösa summor på saker vi egentligen inte behöver, de driver oss till galenskap när vi kommer ut till stallet och upptäcker att det nya stalltäcket för summa jätte mycket är söndertuggat, söndertrampat och inte längre kan identifieras.
Trotts att det bara använts en endaste gång.

Visst är det lite lustigt, att man föder ett gigantiskt djur med torkat gräs som kostar mer i månaden än man spenderar på sig själv under ett år.
Och tänk sen alla tillskott, vitaminer, mineraler, örter och kryddor som man inte har en aning om varför man stoppar i hästen.
Själv är man glad om man hinner slänga i sig en kalorifet pizza på vägen mellan stallet och jobbet.
Men, alltid det bästa för hästen!

Nu är det väl tänkt att jag ska komma med ett påhittigt slut om hur mycket hästarna är värt det.
Egentligen, är det värt det? Är det värt att leva som en kyrkråtta? vara snurrig av näringsbrist och för lite sömn?
Vill man egentligen sticka ut till stallet när det snålblåser och är -15 grader ut? Orkar man verkligen mocka igenom hagen trotts regnvädret som pågått i oräkneliga veckor och leta efter div. grimmor, lindor och täcken i denna lervälling. Är det meningen att man ska ha en 78 årings fysiska hälsa redan vid 35?
Jag säger då det, är det verkligen värt det?

Nej, egentligen inte.
Men man gör det ändå, av den obeskrivliga kärlek och lust som brinner för dessa kloka, långbenta och rent av vackra varelser.
Det ärjust det som är charmen med att vara hästägare.

Nån fler som känner igen sig? :)