Memories..and hope
Sitter och lyssnar på Håkan Hellström, Broder daniel, Kent, Markus krunergård m.fl och tänker tillbaka på tiden i november.. de var en fin tid.. glada dagar, många leenden, varma skratt. Som sedan krossades så hårt, de varma skratten är numera ytliga, flyktar in i mig själv i ett försök att finna lyckan, men finner den inte. Jag önskar jag kunde säga; Älslking, det är livet som leker, leker med oss nu. Men det går inte, kan inte yttra orden. Dem fastnar i halsen, med all viljekraft kan jag inte förmå mig själv att ens tänka dem.
Så mycket jag har i mitt liv att glädjas åt, medan jag har så mycket i mitt som tynger mig. Jag har mina demoner jag fightas med var eviga dag, men jag vill inte låta dem besegra mig, VILL INTE, KAN INTE. Måste vara stark..
Jag vänder mig till min musik. Tung, kall, hjärtlös och fylld av starka känslor. Den ger trygghet. Den värmer, medan den samtidigt förstärker vissa av mina demoner.
Du är svag, du är inte värd nåt, ingen vill ha dig, du kan ingenting, livet är inte värt att leva.
Men varifrån får jag min styrka, varifrån får jag min kraft? När jag trodde de va musiken som stärkte mig, fick mig att inse saker, fick mig att känna igen mig i olika sammanhang, fick mig att tro att jag faktiskt var värd något, att de finns folk som älskar mig för den jag är, att de faktiskt finns kärlek i denna kalla bistra värld.
Men jag vet, innerst inne, att det som ger mig allra mest styrka och kraft att fortsätta leva, fortsätta kämpa, trots alla demoner som försöker fånga mig, dra ner mig, stampa på mig, det är mina närmaste vänner. Min syster. Min familj. Min extra familj.
Stort tack till er: Sabina, Hea, Lina, Linnea! <3 Evig kärlek och tacksamhet.
Kommentarer
Postat av: Sabina
älskar sig systra mi!!!!!
Varför så deppad?
Vad hände i november?
Jasmine saknar dig <3
och JAG med!
Trackback
